Att göra en portfolio…

…är något av det svåraste jag någonsin gjort inom design. Att designa ett dokument som på ett bra sätt visar upp min design, där designen av själva portfolion inte får överskugga den design som den egentligen avser visa upp, men som ändå har en design som upplevs smakfull och tilltalande. Design kan vara… svårt ibland.

Nåja, nu har det lossnat lite efter att jag beslutat mig för ett kvadratiskt och färglöst tema. Ungefär så här ser framsidan ut för tillfället, avskalat är det ju i alla fall.

Ett par riktigt snygga saker från Starck

Först och främst, världens snyggaste bordslampa Miss K av Philippe Starck. Vore det inte läckert med en på varje sängbord?

Vidare till en väldigt snygg, häftig och bekväm stol vid namn Louis Ghost, även denna designad av Mr Starck. Kanske som skrivbordsstol?

Hitta ett jobbkafé

Jag gillar ju att sitta ostörd på ett kafé och jobba, Mocco blev mitt andra hem. Eller… andra kontor kanske snarare. Men nu när mitt första hem har flyttat så behöver jag ett nytt andra hem.

 Den viktigaste förutsättningen för att jag ska trivas på ett kafé är själva kaffet. Jag vill att den cappuccino jag köper för 35 kr ska vara bättre än vad jag själv får till hemma. Det är chockerande sällan jag hittar det.

 De flesta kaféer verkar nöja sig med att ha en espressomaskin och kalla det de gör för latte. Alltför ofta ser jag lidande hur ”baristan” laddar espresson med kaffe utan att direkt starta vattenflödet, vilket på bara ett par sekunder bränner kaffet. Vidare ser jag med sorg hur den ofta överångade mjölken blir lämnad stående still medan kaffet rinner ner, vilket gör att mjölken separeras från skummet. Slutresultatet blir ofta bränt kaffe blandat med bränd mjölk och en tjockt hårt skumlager överst som man likt diskmedelsskum kan skeda bort.

 Skräckexemplet var ett litet kafé i gamla stan där ”baristan” (STORA citationstecken där) frågade mig om jag även ville ha mjölk i min cappuccino eller bara skum. Jag blev alldeles stum och såg snart på hur han med sked slevade över skum i min kopp. Tack…

 Just nu sitter jag på Grandpa’s, som faktiskt är ett kafé, kombinerat med second hand möbler och kläder. Man slår sig helt enkelt ner i en gammal skinnfåtölj och njuter av sin latte. Dessvärre en icke godkänd sådan… Suck, det kändes så lovande. Titta bara vilken miljö!

See and download the full gallery on posterous

Framme!

Äntligen fick vi en riktigt fin dag för segling, och den utnyttjade ci förstås till max. Ca 10 timmar segling blev det från Arkösund till Trosa i strålande sol och lagom vind.
 
Och nu är vi plötsligt framme i Sätuna, vår resas mål. Skönt men lite jobbigt att vara tillbaka i verkligheten.
 
Här nedan seglar vi över Bråviken.

Ute ur kanalen!

Idag hände det, vi tog den sista Slussen från Mem och kom ut ur Göta Kanal! Det kändes rätt lagom så faktiskt, de 56 slussar (vi hoppade över de första 2) vi nu gått igenom är alldeles tillräckligt för en sommar.
 
Nu ligger vi här i Östergötlands skärgård, i Arkösundet. Självklart regnar det, det har det ju gjort i princip varenda dag på semestern hittills. Men vi är glada ändå, att segla är underbart! Nu får Isla (båten) äntligen sträcka på seglen (so to speak) ordentligt. Till helgen kanske vi når Ekerö, om vindarna vill oss väl.

Söderköping vinner

Åtminstone i ett avseende: maten! Här satt vi på en uteservering och åt semesterns godaste mat hittills. Kräfttoast till förrätt och Lax respektive Gös till huvudrätten. Otroligt gott! En middag som fick oss att må bra resten av kvällen!

Restaurangen hette Göta Källare och låg i ett mycket gammalt hus från medeltiden.
 
Deras chef verkar dock vara en aning bister. När vi fick notan bad servitören oss att lämna ev dricks kontant, annars skulle hans chef lägga beslag på allt. Hmm, nåja. Vi gjorde lite både och där, för att gardera.

Dramatik

När vi skulle lämna Bergs slussar hade det blåst upp riktigt ordentligt tydligen. Och Göta kanals längsta slusstrappa fick vi ta i halv storm, bra tajming!
 
Väl nere så insåg vi att vi inte kunde ge oss ut på sjön Roxen i den blåsten. Vår stackars motor hade aldrig orkat med motvinden. Istället fick vi genom en avancerad manöver ta oss över till den tillfälliga hamnen. Svårt att förmedla hur läget var där, men föreställ er orkanvindar mitt ute på Atlanten. Bilden nedan gör inte riktigt orkankänslan rättvisa.

En skön kväll med Ledin

Efter en lång dags färd nådde vi i förrgår fram till Bergs slussar, där vi tänkte oss ligga för natten. Vad vi inte visste var att vi där skulle mottas och betraktas av tusentals människor!
 
Visst, de var väl inte där så mycket för vår skull.

Det visade sig att Tomas Ledin skulle ha konsert just där just denna kväll! Faktum var att när vi på kvällen njöt ute i sittbrunnen på vår båt så hörde vi musiken helt perfekt. Vi kunde till och med se till scenen om vi sträckte på oss. Vi hade ju aldrig betalat pengar för att se Ledin direkt, men att få en gratis konsert från sin båt med ett glas vin i handen, det var kanon!

Nästa: Borensberg

Idag lämnade vi ”storstaden” Motala och slussade oss ner till sjön Boren. Där fick vi fin vind och seglade hela vägen fram till Borensberg där vi stannar inatt.

Dessvärre fick vi inte bord på klassiska Göta Hotell, men vi gick en sväng och kollade interiören iaf. Detta är verkligen Göta Kanal i ett nötskal, på ett bra sätt.

Baltzar the Man

Mannen som fick saker att hända, det är verkligen Baltzar von Platen. Tack vare sina fantastiska visioner med ännu mer oerhörda budgetar (som aldrig ens var nära att hålla) byggde han Göta kanal, Karlsborgs Fästning och staden Motala, bra Balte! Och tack!

Vättern! Eller Wettern.

Efter Karlsborg seglade vi över Vättern på ca 5 raska timmar. Mysigt att få stänga motorn och bara höra vattnet.

Kanalhotellet i Karlsborg

Efter en spännande dag i Karlsborgs fästning avslutade vi kvällen på Kanalhotellets klassiska restaurang.

Här nedan ser vi att de har haft den goda smaken att välja samma tapet som Johan valde till sitt rum i lillstugan! Bravo!

Så här fint ligger Kanalhotellet vid kanalen.

Flykten från Töreboda

Vi lämnade i förrgår äntligen Töreboda, som faktiskt var en ganska sorglig stad. Nåja, där fanns ju en Konsum och ett Systembolag.

Vi stannade ytterst kort vid ett ställe som heter Vassbacken. Det ihållande ösregnet gjorde dock att vi inte tog en enda bild därifrån. Här ser vi mig med full kontroll styra oss genom sjön Viken.

I Forsvik gjorde vi vår första nedåtsluss med stor publik! Trots det gick det vägen utan större missöden.

Här ser vi en mysig liten skogspassage som kändes lite mystisk sådär, fast bra.

Ja, återigen: skog. Till nådde vi nästa milstolpe i vår färd Karlsborg.

Nu i Töreboda

Till slut orkade vi inte vänta ut regnet utan gav oss av från Lyrestad. Nu, 11 slussar och 3 broöppningar senare ligger vi och tar igen oss i metropolen Töreboda. En stad i skriande behov av upprustning vad gäller fasaderna. Mysigt, men inte mycket har hänt sedan 50-talet.

På vägen mötte vi också den klassiska passagerarbåten Juno, som är så här läcker!

Regn och mer regn

Detta har varit vår torsdag. Inga slussar har det blivit, men imorgon åker nog regnkläderna på, då siktar vi mot Töreboda!

Rune Blidh – vem är han?

Sjötorps svar på Sven-Bertil Taube. Jag skulle vilja, från denna affisch, beskriva Rune Blidh med ett enda ord: oprententiös.

Första slussarna avklarade!

Äntligen är vi igång på riktigt! I oväntat bra väder tog vi oss igenom våra första slussar och har nu tuffat från Sjötorp till Lyrestad (uttalas tydligen Lyrsta). En fantastisk dag har det varit helt enkelt! Tack till alla trevliga och hjälpsamma slussvakter som utbildat och stöttat oss.

Väl här i Lyrestad ska vi ta oss en efterlängtad dusch, ladda batterierna (ja båtens alltså), fylla vatten och ”göra stan”. Typ.

Sol över Göta Kanal

Så har jag och Josefin då äntligen börjat vår resa genom Göta Kanal! Dessvärre har väl väderprognosen sett minst sagt dyster ut den närmaste veckan, men idag titta solen faktiskt fram och sa ”hej!”. Vi ligger tryggt i Sjötorp nu och laddar inför första slussen. Imorrn kanske.

Thåström verkar vara i form

Innan ni börjar läsa, sätt igång denna kanonlåt och ha i bakgrunden:

http://open.spotify.com/track/56Jg0P4Se3ZS8oQsojCao9

Njut!

Detta ser ju onekligen väldigt lovande ut inför kvällens konsert med Thåström och Anna Ternheim:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=504326

Detta blir den fjärde gången jag ser Thåström live. Senast var 2006, samma kväll som Tre Kronor utklassade Tjeckien i OS-hockeyns semifinal. Det blir ju svårslaget förstås, men lokalen den gången är tvärtom väldigt lättslagen. Spelningen var i Norrköping inomhus vid Folkets Park. Det kändes lite som att vara på en Finlandsfärja där inne och det blev aldrig någon riktig eufori. Ikväll är det Långholmsparken som gäller, vilket kan bli bra om bara regnet håller sig borta.

Problemet med utomhuskonserter är ju dock att ljudet aldrig kan bli riktigt toppklass, men är det juli så är det, klart vi ska vara ute!

Vår försvunne broder…

Tips från Johan. Man kan säga två saker om den här bilden. Nummer ett, det måste finnas ett släktskap. Nummer två, lansera Edberg Collection igen Adidas!!

Smart och stiligt

Nu när det äntligen finns en riktig gps navigator i iPhone, så var det dags att skaffa en bra hållare till bilen. Det vettigaste alternativet blev Brodit, som säljer det i två delar. En del som är skräddarsydd till just min bilmodell och en som passar just min telefon. Lysande!

Det enda negativa var ju Brodits MAKALÖST fula logotype, som de prydde hållaren med på två(!) ställen. De pillades bort ganska omedelbart. Tyvärr syns det spår fortfarande på ett ställe, varför jag nu är på jakt efter en ny sticker, en snygg då förstås. Någon som har något förslag här, tänk Kalle Anka-klistermärke, ni vet de där lite ”bulliga” klistermärkena av plast? Hm, inser nu att hela detta stycke får mig att framstå som en smula galen.

Michael Jackson – den oövervinnerlige

Unbreakable

Underbar låt, direkt, kraftfull och väldigt Michael Jackson.

Heartbreaker

En refräng som hade kunnat bli enformig om det inte var för den otroligt

lekfulla och påhittiga produktion. Vissa kanske tycker den har lite väl

många lager, men jag tycker det är briljant.

Invincible

Ännu en otroligt härligt producerad låt med ett riktigt skönt sväng och

grym melodi. Dessutom sjunger Michael precis så som han gör när han är

som bäst. Kraftfullt, nästan lite hest, men med en otrolig känsla för ton

och rytm. Bästa spåret på skivan enligt mig.

Break of dawn

Efter lite övervägande så fick denna lugna låt vara med. Ett skönt

avbrott i de annars så oerhört täta ljudbilderna. En ganska avskalad

ballad där Michael ändå sjunger på ett skönt sätt, med lite svärta.

Påminner lite om Dangerous-skivans ballader.

You rock my world

Låten som släpptes som singel när det begav sig. En riktigt bra låt, som

tappar lite på det sätt som Michael sjunger den tycker jag, lite för

vänt, lite för soft. Den hade behövt the Invincible treatment, så att

säga. Det lyfter inte riktigt hela vägen, men en riktigt bra låt hur som

helst.

Speechless

Den lugna, fina och vackra balladen på skivan. Den är nästan lite för

vacker, lite för bubblande melodisk. Det blir inte jättespännande, men

det behöver det kanske inte alltid vara.

2000 watts

En riktigt riktigt riktigt skön beat. Michael sjunger här mörkare än

vanligt, vilket känns ovant, men inte alls dåligt. Det blir en lite annan

stämning än vad som är typiskt för Michael Jackson, därför passar den

inte riktigt in, men det är för bra för att låta bli.

Privacy

En låt där han sjunger om paparazzis och hans önskan att bli lämnad i

fred. En plötslig svärta drar in över de annars ganska positiva texterna

på skivan. Det kanske behövs, men visst blir man lite nedstämd.

Suggestivt, långsamt och mörkt. Man uppskattar det.

Cry

Fantastisk låt!! Jag blir varm i hela kroppen när jag hör denna. Blir

nästan lite fuktig i ögonen till och med. Ballader är aldrig tråkiga när

de framförs med en sådan här känsla.

Whatever happens

Tillsammans med Carlos Santana levererar Michael Jackson en riktig

dunderhit egentligen. Jag förstår inte varför inte alla har hört denna

låt. Jag förstår inte. Förstår inte.

Så… där har vi det, de 10 bästa låtarna från Michael Jacksons allra sista studioalbum. Det blir tydligt att om man tar bort den onödiga utfyllnaden så får man kvar ett otroligt starkt och fokuserat album som lätt står sig jämfört med hans tidigare skivor.

Vad vore denna blogg om jag inte serverade er en Spotify playlist med just dessa låtar? Just det, varsågoda:

http://open.spotify.com/user/julbingo/playlist/4i4k0ZsWDFEdkUuvf0j7KU

Efter en intensiv diskussion under en grillfest i helgen, känner jag att jag måste dela med mig av en sak. Michael Jacksons sista skiva, så som den är om man skalar bort det onödiga. Albumet ”Invincible” släpptes 2001 och fick inte alls den genomslagskraft som den förtjänade. Det beror ju förstås mycket på det föregående årtiondets skriverier och händelser kring personen Michael Jackson. Jag är övertygad om att plattan hade blivit en veritabel succé om exempelvis Justin Timberlake hade framfört den. Den hade blivit 10 ggr sämre, men mer framgångsrik. Det är min tes. Därför ger jag er nu:

10 av de bästa låtarna på den 16 spår långa skivan, som blev den sista för The King of Pop.

Unbreakable
Underbar låt, direkt, kraftfull och väldigt Michael Jackson. Skön inledning på skivan som bara blåser bort alla tvivel och minsta oro.

Heartbreaker
En refräng som hade kunnat bli enformig om det inte var för den otroligt lekfulla och påhittiga produktionen. Vissa kanske tycker den har lite väl många lager, men jag tycker det är briljant.

Invincible
Ännu en otroligt härligt producerad låt med ett riktigt skönt sväng och grym melodi. Dessutom sjunger Michael precis så som han gör när han är som bäst. Kraftfullt, nästan lite hest, men med en otrolig känsla för ton och rytm. Bästa spåret på skivan enligt mig.

Break of dawn
Efter lite övervägande så fick denna lugna låt vara med. Ett skönt avbrott i de annars så oerhört täta ljudbilderna. En ganska avskalad ballad där Michael ändå sjunger på ett skönt sätt, med lite svärta. Påminner lite om Dangerous-skivans ballader.

You rock my world
Låten som släpptes som singel när det begav sig. En riktigt bra låt, som tappar lite på det sätt som Michael sjunger den tycker jag, lite för vänt, lite för soft. Den hade behövt the Invincible treatment, så att säga. Det lyfter inte riktigt hela vägen, men en riktigt bra låt hur som helst.

Speechless
Den lugna, fina och vackra balladen på skivan. Den är nästan lite för vacker, lite för bubblande melodisk. Det blir inte jättespännande, men det behöver det kanske inte alltid vara.

2000 watts
En riktigt riktigt riktigt skön beat. Michael sjunger här mörkare än vanligt, vilket känns ovant, men inte alls dåligt. Det blir en lite annan stämning än vad som är typiskt för Michael Jackson, därför passar den inte riktigt in, men det är för bra för att låta bli.

Privacy
En låt där han sjunger om paparazzis och hans önskan att bli lämnad i fred. En plötslig svärta drar in över de annars ganska positiva texterna på skivan. Det kanske behövs, men visst blir man lite nedstämd. Suggestivt, långsamt och mörkt. Man uppskattar det.

Cry
Fantastisk låt!! Jag blir varm i hela kroppen när jag hör denna.  Ballader är aldrig tråkiga när de framförs med en sådan här känsla.

Whatever happens
Tillsammans med Carlos Santana levererar Michael Jackson en riktig dunderhit egentligen. Jag förstår inte varför inte alla har hört denna låt. Jag förstår inte. Förstår inte.

Så… där har vi det, de 10 bästa låtarna från Michael Jacksons allra sista studioalbum. Det blir tydligt att om man tar bort den onödiga utfyllnaden så får man kvar ett otroligt starkt och fokuserat album som kanske inte kan jämföras med Off the Wall eller Thriller, men den gör verkligen inte bort sig.

Vad vore denna blogg om jag inte serverade er en Spotify playlist med just dessa låtar? Just det, varsågoda:

http://open.spotify.com/user/julbingo/playlist/4i4k0ZsWDFEdkUuvf0j7KU

Jag har nästan flyttat

Jag märker nu hur jag alltmer börjar röra mig i trakterna av vår nya lägenhet på Fleminggatan 85. Plötsligt börjar jag promenera till Västermalmsgallerian, träna på Sats St Eriksgatan, handla på ICA Fridhemsplan osv osv. Lite sjukt kanske, men i sinnet är jag ju redan där, sittandes på vår nya terass (som ännu inte finns) med en tidning och något kallt. I samma stund som vår lägenhet på Kungsholmsgatan såldes, så flyttade jag. Plötsligt känns det fullkomligt ointressant att göra det extra fint hemma, vattna blommorna på balkongen eller att anstränga sig i kontakten med grannarna. Jag bor ju egentligen inte där längre.

Avskyr pussel

Den här bilden ger mig lite ångest. Det är alltså Adam Alsings sommarpussel på 3000 härliga bitar. Han ser alltså en njutning i att sitta med en stor hög (nästan) likadana bitar, som bara passar ihop på ett enda sätt. Att sedan sitta och kämpa, testa och fundera över hur det ska pusslas ihop. Jag förstår inte detta.

Jag tror att det kan hänga ihop med min stora avsky (och brist på talang) för att leta efter saker. Att leta efter ett cerat, en iPod, en sladd eller en tidning, gör mig så oerhört frustrerad. Förmodligen för att jag är så sorgligt dålig på att hitta saker. Josefin pendlar mellan att skratta åt min uselhet och att sucka åt den, beroende på humör.

Jag tror att det är därför jag aldrig riktigt fastnat för sporten golf. Under de rundor jag har spelat så har jag drabbats av lätt illamående varje gång jag måste ut i det höga gräset för att leta efter min lilla boll. Detta hände ju dessutom i princip hela tiden, eftersom jag var nybörjare, därför kroknade jag. Jag hade behövt sätta upp plexiglas runt fairway, ungefär som man gör när små barn bowlar, för att kunna uppskatta spelet.

Angående Beckmans…

Ja, det är helt enkelt glada tider nu! Igår fick jag äntligen beskedet från Beckmans. Jag ringde till skolan i ett annat ärende egentligen, för att fråga när sista dagen för att hämta tillbaka sina arbetsprover var (det var igår). Då frågade jag också när de skulle skicka ut beskeden, varpå telefontjejen svarade att de skickade ut de under dagen och gårdagen. ”Men vänta ett ögonblick så kan jag kolla… Vad hette du sa du? …Per Lindgren… då ska vi se… *20 sekunder tystnad, som kändes som 20 minuter* Ja, där har vi dig, du har kommit in!”

De där 20 sekunderna som gick innan det positiva beskeded levererades, var nog de mest brinnande i mitt liv. Det låg så förtvivlat mycket i det ögonblicket. Nu ska jag andas. Och le brett. Välkommen sommaren!

Vad är detta?

Igår flög min backspegel av bilen mitt på motorvägen, idag när jag ska åka tunnelbana för första gången på länge så ligger denna nyhet framför näsan…

Wimbledon, tack för det TV4 Sport!

Nu är det då igång, Wimbledon! Just nu blir det spännande att se om Djokovich håller för trycket eller om det blir en dunderskräll redan den första dagen. Härligt att Tv4 sport sänder detta, de tar uppgiften på största allvar. Men vänta, nu bryter de visst tennisen för att visa UPPSNACK inför en U21-match i fotboll! En match där inte ens Sverige spelar! U-21! Herregud.

Mitt gym

Alltså, detta gymmet.. Det är kJ inget fel på Sats, men just detta hotell-gym som råkar ligga närmast där vi bor… Det är inget vidare. Dels måste man ringa på för att bli insläppt. Dels är det till ytan försumbart större än vår lägenhet. Men framförallt är luften så tom på syre och full av simhallsdoft att jag ofta slutar mina pass lätt illamående. Nåja, snart flyttar vi.

Det är såna tider nu

Väntans tider… Har suttit på helspänn den senaste veckan och väntat på antagningsbesked från Beckmans. Till slut ringer jag och frågar och får beskedet att de ”förhoppningsvis” skickar ut de under nästa vecka! *suck* Fortsätt plåga…

Stackars David…

Detta är ju faktiskt riktigt kul! Även de andra filmerna med Peter Magnusson är rätt roliga, kolla in!

http://www.1000apor.se/tv/oevriga-kaendisar/jag-vill-spy-pa-hellenius