Defender of the Crown

Jag får fortfarande en pirrig känsla i magen av att se dessa screenshots. Det var något oerhört mäktigt med det här spelet. Ett av de ALLRA första som vi knackade igång på pappas IBM AT-dator på stor floppydisk. Jag lånade det av Peter, som var den som satt inne på kvalitetsspelen på den här tiden. Vad jag däremot inte minns är om jag över huvud taget någonsin förstod hur man egentligen spelade. ”How do I play?” Det spelade liksom ingen roll, huvudsaken var känslan av att befinna sig inne i en spännande spelvärld, som verkade ha något med riddare att göra. Jag kan sakna Defender of the Crown, men kanske mest den känsla jag hade när jag låtsades spela det.