Centurion: Defender of Rome

 

Centurion kändes som exakt det strategispel jag längtat efter, åtminstone under något års tid. Tidslinjen är kanske luddigare än så, med tanke på att detta var en tid då spel inte köptes, utan snarare ”hittades” genom bekanta. Jag blir idag förvånad över hur avancerat Centurion var. Det var dels ett turn-baserat ”ta över världen”-spel, insprängt med ett gäng action-moment, såsom gladiatorspel med lejon och vagn-race, och avancerade slagfältsstrategier. Ärligt talat tror jag aldrig att jag spelat klart en enda hel omgång av spelet, det innehöll kanske väl mycket. Sedan släpptes Civilization.